" Nu ska här startas motorcykel. Nyckeln till hojen. Den tog jag ju inte med. Reservnyckeln hemma, och den andra inlåst hemma hos farsan. Och HAN är och glor på nåt kattkräk han ska skaffa, sa bror OJ. Någonstans. Åka hem och hämta? Det blir ju 3 mil fram och tillbaka. Orkar man? Men jag hade ju bestämt mig. Ska starta hojen idag. Fan. Men ska man starta hojen så ska man starta hojen. Åker hem. Sara ska med nu. Hon har tråkigt hemma. Jaja. Kom nu så åker vi. Ska kissa. Hon väntar ju barn och då kissar man ALLTID. Iväg. ÄNTLIGEN framme med ALLA nycklar som behövs. Fort låsa upp och in till hojen. Fort i med nyckeln. NJÖÖÖöööö sa det. Inge ström. Jaja, det "visste" man ju att det skulle va så. Leta reda på laddaren. Hittade den. Hmm batteriet ja. Sitter på höger sida bakom plast. Inga verktyg. Orkar/hinner/vill inte gå till källaren för att hämta. Den är ju 50 meter bort. Och 50 meter tillbaka. Fort som fan leta rätt på nyckeln och ta fram "vertygssatsen" ur Hondan. Skruvmejsel för grov. Går inte att skruva upp. Leta leta leta. JA, det fanns en till. Funkade. Fram med batteriladdaren. Hmm. Kabeln är för kort. Flytta på OJ:s sunksucke! (En sketen RF900R plastmojäng) Jo jävlar vad DET gick med rattlåset i. Det bara MÅSTE finnas en förlängningssladd. Leta leta leta. DÄR. Såja. Kopplat och klart. Njö. Det måste nog ladda en stund först. Inser med sorg att det börjar mörkna. Ingen körning idag då. Går med största ovilja ner till farsan för att ta en kaffe medans det laddar. För nu har han kommit hem. Utan kattkräk. Upp till garaget igen med en tunga som är ordentligt bränd. Farsan kokar sitt kaffe i panna. Tar med darrande händer fram nyckeln. Tittar så lyset inte kommer att slå på. Inte ta ström i onödan. Glömt nåt ? Tänker. Choke. Just det. Det vill den nog ha. Var FAN sitter choken? Inte en aning. Jag har glömt det. Hur kan jag glömma var choken sitter? Där på vänster sida satt den ju förra året. Men VAR? Leta leta leta. Fan också. Och inget lyse. Vem fan har sabbat lysrören i taket. Ja just ja. Det var ju jag som tog den sladden som förlängningssladd. Men fan också den måste ju sitta där nådonstans. Ahh. DÄR. Sänder en tanke till det MC-Helgon som antagligen inte existerar. Nu. Vrider om. Njönjönjönjönjönjö. Vägrar tända. Igen då. njönjönjönjönjönjö. Nej. Vaffan nu då? Den var i och för sig lite sur av sig när den fått stå en vecka eller så i höstas. Fan också. Men va sa OJ om när han startade sin plastraket förra veckan? Tänk. Ja visst ja. Finns en Boost/starthjälp på laddaren. Den knäpper vi på. Kan ju va så att den inte får ström ordentligt. Böjer mig ner för att knäppa på. Når inte. Skit. Klämmer mig förbi OJ:s sunksucke. Ner på golvet och knäpper på. Krångla sig tillbaka. Men NU FAN. Njönjönjönjönjönjö. Nöter säkert en minut. Den SKA igång. Nej. Suck. Har vi nån startgas? Säkert i källaren. Men orka gå dit. Och det hjälper säkert inte. SKIT. Jag vill ju ha igång den. Nu. ETT sista försök bara. Samma njönjönjönjönjönjö. PRECIS aldeles innan jag ska släppa nyckeln puffar det. Lycka. Igen. Nöter på startmotorn. Den är väl hundra grader varm nu. Men för varje varv den vrider motorn tänder en av cylindrarna. Släpper nycken. Död. Provar igen. Samma. Igen. Och NU. Fullständig lycka. Den går. Motorn funkar. Helt underbart. Båda cylindrarna är med. Med största möjliga självbehärskning låter jag den tuffa tills varvet ökar när den börjar bli varm. Av med choken. Snurrar fortfarande. Lägger högerhanden på gasen. Vrider. Och den känsla som då infinner sig när motorn råmar, det vet bara den som låtit sin motorcykel sova över hela vintern. Den kan man inte beskriva med ord." Allt alltså enligt Hood.

Lördag 19 Januari: Barmark och helt snöfritt efter ett par dagars regnande. Det gråa tunnade ur och någon sorts föraning av vårljus infann sig på himlen. Var ute och gick med taxarna och mötte Sundh på sin gamla Suzuki 400, glatt viftande. Ja, va f-n, man var ju bara tvungen. Grävde mig alltså in i garaget och väckte upp Fazern som startade helt problemfritt. Varmkörde ett par minuter, la i en växel och släppte upp kopplingen med 1:an i - och höll på att skrota hojen i garageväggen!!! Bakbroms fanns ingen alls innan man pumpat ett par gånger, fick stopp på hojen samtidigt som framhjulet klappade i väggen med en duns. Tyglade pulsen och rullade ut hojen på grusplanen framför garaget. Märklig känsla... På med hjälmen och smög nerför backen sicksackande mellan några envisa isfläckar. Väl nere på asfalt rullade jag fint mot riksvägen, lät 2:an slinka i, drog lite lätt, i med 3:an, pressade lite mer - och helsicke vad kallt det blev om snoken. Fick i 4:an, fingled lite ut mot korsningen, och vände med tanke på frånvaron av försäkring och närvaron av ( trots allt ) vinter. En och annan omåttligt förvånad bilist vred på huvudet åt ett vårtecken säkrare än Tussilago! Tillbaka i garaget satt jag en stund och bara tittade på hojen. Den är bra grann!!

Söndag 20 Januari: Vädergudarna hade haft en slapp vecka, softat och tagit det lugnt. Så helt plötsligt under samma helg ägnar sig Sundh, Hood, och Tobbe åt sina hojar! Det var tvunget att åtgärdas, fortare. Så idag är ordningen återställd, marken snötäckt, och de spirande vårkänslorna nedgrävda. Tack för det då!!

Onsdag 1 - Lördag 4 Maj: Så drog vi söderut igen för att handla vår-hoj! Årets första Tysklandsresa har blivit ett vårtecken så gott som något. Den här gången åkte Joppe, Hood och jag tillsammans med Johannes som begick sin import-premiär och Erika som fick ledigt från skolan för språkresa ( ! ). Fyra härliga dagar med gott om kul, en del slit, och sena kvällar som vanligt, men med mycket lyckat resultat. Alla fick tag på vad de ville och vi kom hem med fyra hojar på flaket efter 3.5 dygn.

Vi noterar med viss pinsam förskräckelse att mellansveriges ivrigaste grusåkargäng för ett par år sedan nu till största delen drabbats av plastpesten och åker landsvägshoj... ( utom Knips som har sin trogna gamla AT kvar ). Törs jag nämna att jag handlade en touringbuss? En Honda CBR1000F. Huvvaligen!!

Tisdag 7 Maj: Vägning igår och besiktning idag. Alla hojarna får godkänt utan anmärkningar och mindre än en vecka efter avresan till Tyskland har Sverige fått fyra nya invånare! Nu är det bara att vänta på skyltarna, och sedan försäkra och ställa på nyförvärven. Eftersom det är helg på Torsdag är det inte troligt att vi hinner få dem i trafik innan veckan är slut, men det är inte mycket att göra åt det.

Torsdag 9 Maj: Så var Africa Twin:en såld. Samuel från Luleå kom, såg, och handlade. Han får en fin hoj för helt rätt pengar, och jag får mera plats i garaget igen.

Lördag 11 Maj: Våryre-spektaklet drabbar traditionsenligt byn med tivoli, nasare, och diverse aktiviteter. En av dessa bestog i år av en kortege och uppställning i parken med hojar från byns två klubbar Brakeless MC och Tungsten MC. Drygt 70 hojar ormade sig igenom en något förvånad stad, det blev en ganska mäktig uppvisning! Uppställningen i parken drog också en hel del folk och det goa vädret gjorde att man inte hade bråttom därifrån alls.

Tisdag 14 Maj: CBR:en klar i trafik och Rune kom från Sundsvall för att titta på den, eller kanske på Joppes CBR, men det slutade med att han köpte Haralds Blackbird! Så var Harald utan hoj och det blev plötsligt aktuellt med en Tysklandsresa igen!

Lördag 18 Maj: Haralds hojlösa tillvaro krävde en ny raid söderut, och hem kom ytterligare ett par "exil-tyskar". Efter att ha velat fram och tillbaka mellan ytterligheter som Africa Twin och Hayabusa blev det så småningom en Blackbird igen, den här gången en röd insprutad 99:a i bra kondition. Ingen vägning eller besiktning bokad, men med lite tur borde han ha den i trafik om en vecka. Blackbirden fick sällskap på flaket av en V-Max till Tore som sålt sin Super Ténéré sedan förra säsongen.

Så borde det vara lugnt en stund igen då, eller? Fast Knips hade ju köpare på sin AT...

Måndag 29 Juli: Dags för byte av bakdäck, 450 mil blev det på ett Metzeler Sportec, framförallt med tanke på att det känts väldigt platt en bra stund tycker jag det är dålig livslängd. Med stor tydlighet framgår av det gamla däcket att jag inte är någon knäskrapare, fransarna sitter kvar i ytterkanterna... Nu blev det Michelin Pilot Sport och ner en dimension till 180 igen. Runt, svart , och fint - nästan synd att använda det!

Hemma på gårdsplanen med ett nytt fynd

Måndag 12 Augusti: Efter en tids relativt lugn på hojfronten fick jag ett infall och drog söderut på inköpsresa igen. Hittade en Varadero som lät bra i annonsen, och allt visade sig stämma vid närmare anblick. 99:a med knappt 1000 mil på mätaren, kolfiber-avgas, väskor, Dynojet - kittad och klar. Det blev sträckåkning dit, snabb affär, lastning och raka vägen hem igen. Allt under en av sommarens varmaste helger... Alls inte lika roligt att handla hoj själv, lite fånigt kändes det ju eftersom Harald drog till Tyskland i Torsdags och shoppade en Passat Diesel, men det stämde inte med tid och rum för mig då. Hur som helst, mycket nöjd med resans resultat, nu är dom två i garaget igen, och NU är Fazern blillig!!!

Lördag 31 Augusti-Söndag 1 September: Veckoslutsresa till Roslagen med MC Hällmoppers. Pappa blev åksugen av övningen för ett par veckor sedan, nu fick han grensla Fazern och gjorde det med all den äran. Själv åkte jag Varaderon och bakom mig åkte Ronny, han ville ligga där för ljudets skull! Ytterligare nio personer gjorde oss sällskap via klassiska Riala-vägen till Furusund, Blidö och Yxlan, och så småningom natthärbärge i Norrtälje på ett riktigt lopphotell... Hem på Söndagen via Rimbo, Uppsala, Sala och totalt 50 mil på mätaren , en härlig helg i en blandning av första höstvädret och sista sommarvädret. Mer om resan finns HÄR.

Halva September: I ett anfall av inbillad manlighet idkades det kroppsarbete medelst spett och spade resulterandes i besök hos farbror doktorn och beordrad rast vila på det. Ingen hojåkning alls på två veckor, vilket mörker! Samtidigt fortsätter den sanslöst härliga sensommaren med 25 grader varmt och sol varenda dag. Nästan för ironiskt...

Två stycken Varadero i garaget....

Fredag 13 September: Så blev då Fazern äntligen såld då, och i inbyte fick jag EN VARADERO......!!! En gul ( eller guld om man är snäll! ) 99:a med 1900 mil på mätaren och en hel massa utrustning. Återigen lätt ironiskt, jag köpte en Varadero för att jag inte stod ut med Fazern, och när jag sedan säljer Fazern så får jag en Varadero i byte. Så nu är den till salu istället då. *suck*

Långkalsonger och handtagsvärme är bra för höst-touring!

Lördag 21 September: Oundvikligen så har hösten kommit med kalla dimmiga mornar och regniga dagar. Inte så mycket detta faktum utan mera ett två mil långt vägbygge med lera på vägen till jobbet har gjort att det blivit mycket bilåkning en stund. Idag blev det i alla fall lite återhämtning för hojåkningens del med en Stockholmsresa för släktbesök. Mötte faktiskt förvänandsvärt många hojar med tanke på bara 7 grader varmt och ruskväder! 25 mil varav hälften i regn, ändå är det bra så mycket roligare än att åka bil!Vägarbetena på min pendlarsträcka börjar sansa sig, så nu blir det hoj till jobbet igen så länge det inte är alltför mycket frost på mornarna.

Provade lite lätt offroadåkning längs gamla kyrkvägen i Åvestbo

Lördag 28 September: Efter en mycket kall vecka bjöds det plötsligt en solig dag med nära sommartemperatur. Mekade i fodren i hojstället tidigare i veckan, så nu fick det bli reservstället utan foder. För att ytterligare avvika valde jag att ta en tur på den gula nykomlingen, lite av dåligt samvete när den bara står där spelade in... Under en eftermiddags varierad åkning kunde jag konstatera att de första intrycken består, Varaderon är en riktigt trevlig hoj även i rent standardutförande! Till och med ljudet är ganska ok med orginalavgaset, framförallt om man åker på lite. Upptäckte också att det höga ( inte snygga! ) kåpglaset från Givi har sina fördelar, paradoxalt nog kan man åka lite luftigare genom att det går att ha visiret öppet upp till 140 km/h.

Väl hemkommen i garaget fick kåpglasen byta plats på hojarna, av bara farten följde topboxarna också med, orginalboxen rymmer en hjälm vilket Givi-boxen jag köpte till den svarta inte gör. Avslutade garageövningen med att klippa till ett litet skydd för styrhuvudet i kolfibermattan jag köpte i Tyskland för över ett år sedan, och kände mig sedan ganska så nöjd med dagen.

Söndag 29 September: Sommarväder! En dag i sadeln blev oundviklig, det fick vara med trädgård, trasiga bilar, och jobb. Åkte först en sväng ner till Markan lagom för att äta lunch i sällskap med åtminstone 40-talet hojåkare. Innan jag åkte funderade jag över rådande väderlek och det nyligen imekade fodret i hojkläderna, men lät det sitta - något jag hann ångra under dagen! VARMT blev det... Retur "bakvägen" över Ramnäs - Seglingsberg och Ängelsberg. Den utlovade upprustningen av Ängelsbergsvägen har kommit igång, just nu innebär det att en av traktens bästa asfaltvägar blivit en riktigt bra grusväg!! För min del kan de gärna behålla den så och strunta i asfalten. Några maffiga fetsladdar kostade vi på oss, Varadero och jag.

Fredag 11 Oktober: Matte har gått och dreglat sedan jag köpte min svarta Varadero, hans AT ser väldigt liten och tunn ut i jämförelse med sin kusin. Jag har gett honom ett bud med AT:n i inbyte och idag så skulle det avgöras. Han gav sig iväg på första provturen medan Hood och jag stog kvar på parkeringen. Redan vid första accelerationen förstog vi att han var fast, det breda flinet vid återkomsten förseglade den affären. Lite pappersarbete senare så var man då ägare till en Africa Twin -99, inte riktigt som jag tänkt mig - men ingen katastrof heller. En fin hoj till ett bra pris borde vara lättsåld, om inte nu så framåt vårkanten. Tog en sväng på vägen hem över lite gamla hemtama grusvägar, och visst känns det igen. AT:n ÄR en underbar hoj, men i närheten av Varaderon kommer den inte!

Nybliven Varaderoägare och återfalls-AT-ägare.

Söndag 13 Oktober: Lortade omkring hemma i morgonrocken när telefonen ringde; det var Macke och två SOE-kamrater ( samtliga åkandes Africa Twin! ) som förirrat sig utanför huvudstadsreviret och hamnat i mina hemtrakter. Goa grusvägar efterfrågades och Grusdjävulen i mig vaknade ur en lång tung dvala för att med full kraft inta min arma själ. En kvart senare var alla väskor avhakade på African, utrustningen påtagen och ekipaget startklart. På vissna landsvägsdäck... Jag mötte folket från Fjollträsk på macken och efter en stunds ventilerande tog jag täten via Köpingsvägen till Stjärnvik, vänster in på gruset mot Trummelsberg, och så på måfa rätt ut i tangentens riktning på första bästa avverkningsväg. Trots däcken ( och tack vare en övningskörning i sällskapet som drog ner tempot! ) blev det ett par nöjsamma timmar på leriga halvstigar i kulet höstväder - men SÅ kul!!! 9 mil ren grusåkning, det var ett tag sedan!

Lerig avverkningsväg är spännande på stor-Honda!

Detta var faktiskt första gången som jag lite på allvar tagit en Africa vid sidan av allfarvägen. Jag måste säga att jag beundrar dem som åker lite seriösare offroad med den ( jag känner flera! ). Å ena sidan är den lättkörd tack vare underbart vrid från botten och härlig balans, å andra sidan så är den TUNG och trög att bryta runt när det blir trångt. Tio hästar till skulle alls inte göra skada heller, ibland hamnar man mitt mellan två växlar där inget funkar alls, men i regel är hojen otroligt väl avstämd för den typ av åkning den är konstruerad för - och samtidigt det som de flesta aldrig utsätter den för! Kan inte hålla tankarna borta, om det gick så här pass bra med klengummi, vilka höjder kan man då nå med TKC80.....??? Hemska tanke!!!!

Kanske man skulle ha en i julgranen...?

Lördag 18 Oktober: Det b-ö-r-j-a-r bli kallt, mörkt, och besvärligt... Jobbpendlandet är nog över, det är kolsvart när jag lämnar hemmet vid 6.30 och nästan lika mörkt när jag kommer hem 11 timmar senare. Dessutom har det regelmässigt varit frost på mornarna en stund nu, snöat har det också gjort även om det inte legat kvar. Får nog vara nöjd med lite helgåka framöver innan snön kommit för att stanna. Varaderon köpte jag med dåliga däck och har sedan åkt en hel del, African hade trötta landsvägsdäck - därför blir det byte på båda nu. Centralstöd underlättar, men med spännband, takkrokar och envishet ordnar sig det mesta. I morgon sitter det nya däck runt om på hela vagnparken så får vi väl se hur mycket åka det blir. AT:n är med största sannolikhet såld, på Måndag kommer en spekulant från Stockholm som redan verkar ha bestämt sig.

Nöjd nybliven hojägare med konsult.

Måndag 21 Oktober: Pelle från Stockholm ringde redan för drygt en vecka sedan och sa att han ville ha African och jag lovade att hålla den åt honom. Sedan dess har ett flertal personer hört av sig och velat köpa den men jag har sagt inte före Måndag kväll. Så kom då Pelle och hans "konsult" Uffe Sahlström en kall sen kväll, och ännu mycket senare ( och kallare... ) vände de tillbaka mot Stockholm med en fin Africa Twin. Så var det då bara en hoj i garaget igen, och ganska nöjd är jag med det! ( Fast å andra sidan så kom då Harald kånkande på sin Blackbird som inte rymdes i hans garage eftersom min trasiga bil står där... )

Sex tappra krigare.

Onsdag 23 Oktober: Efter att en liten fågel ( Vem, jag...??? ) viskat i örat på lokalbladet att SMC Riks nya ordförande heter Matte och bor i Fagersta har alla lokal- och regionalblad uppmärksammat detsamma. Så även TV:s Tvärsnytt som nu ville veta mera en sen eftermiddag i Ängelsberg. Förutom objektet själv lyckades vi mobilisera ytterligare fem tappra som infann sig på hoj i hällregn, mörker, och halv storm. Som tack belönades vi med TV-kamera i ansiktet och fika i Morsan Fröjds kök. Vägen hem vid 20-tiden var inte fullt så kul; kolsvart, vägbyggen, och regn på tvären. Sex mil i allra sämsta tänkbara väder, och hojen är ingen rolig syn efter den resan... ( TV 2 på Fredag 25/10 kl. 19.10! )

Måndag 28 Oktober: Harald sålde sin Blackbird i dag, så nu ekar det det friskt i garaget...! Planeringen inför nästa års första Tysklandsresa kan börja!! Något att se fram mot, tidig April i Tyskland ger härlig försmak av våren och kommande hojsäsong. Kul, det kanske ryms en bil i garaget i vinter!

Tisdag 26 November: Jaaaa..., nu ÄR det väl ganska rökt vad gäller hojåjka, hur man än ser på det. Snön har legat någon vecka och minusgraderna har kommit för att stanna. Blir det någon strödag med gynnsamt väglag framöver så är det klart att man tar chansen, men inte lär det bli mycket inte. Bara att bita ihop och se fram mot bättre tider. Inga stora projekt inför vintern, ska montera krasch-bågarna från Givi ( vilket å andra sidan ju INTE blir det lättaste har jag insett... ), annars är det klart för nästa säsong. Den årliga summeringen då; summering av bästa sommaren på tre generationer - vad kan man säga, annat än FANTASTISKT! Ett par mil har det blivit åkt:

Honda Africa Twin -92, 70 mil. Hann inte mer innan den blev såld...

Honda CBR 1000F, 200 mil. Också lite för lättsåld, hade gärna åkt mer.

Yamaha Fazer 1000, 1100 mil. Blev stående när jag skaffade Varaderon.

Honda Varadero svart, 700 mil. Älskar den!!

Honda Varadero gul, 150 mil. Samma fast annan.

Honda Africa Twin -99, 120 mil. Vantrides inte en meter.

Diverse inlånat, provat och tillfälligt: 100 mil.

SUMMA: 2.440 mil. Ingen toppnotering, men bra ändå. Vissa dagar var det ju alltså FÖR varmt att åka...!

Tisdag 24 December, Julafton: Jag köpte en julklapp till mig själv, en alldeles totalt omotiverbar onödighet som jag bara älskar... En ny hjälm ( inga fel alls på den gamla, nädå - inte därför! ), en BMW Evo4 Carbon! Hjälmskalet är alltså gjort i kolfiber, den obefintliga ( nästan... ) nyttan med det är att den väger ett par hekto mindre än en vanlig hjälm, men framförallt så är den ju ganska så tuff... Jag har INTE talat om för hustrun att den kostar dubbelt så mycket som de bästa hjälmarna på marknaden, eller fem gånger så mycket som en fullt användbar standardhjälm...