En saltomortal nerför en trapp i februari belönas med en avsliten hälsena och likaledes havererad vadmuskel. Tre månader i gips är ett mycket grymt straff för en MC-dåre som dagligen drömmer om barmarkens välsignelse. Helt plötsligt blev varje dag MED snö en befrielse då jag inte missade något... Förra året tog jag ut hojen den 2 Februari, i år blev det en väsentligt senare premiär.

 Söndag 25 April: Testade att få på mig hojkläderna med gipset på, hoppade ut i garaget och lyckades krångla mig upp på BMW:n, sedan var det lätt! 5 mil åkning med gips blev det, lyckan är OBESKRIVLIG!!!!!!!

Måndag 10 Maj: AVGIPSNING!!!! Efter tre månader i gips var det äntligen dags. Vilken känsla!! Fast gå kunde jag ju inte... Det blir att lita på kryckorna en stund till. Men lättare att komma i hojkläderna blir det ju!! Jag hann åka 60 mil gipsad, inga större problem egentligen, det krångliga var att komma på och av hojen och att förflytta sig utan kryckorna som stod kvar i garaget.

Torsdag 13 Maj-Söndag 16 Maj: ÄNTLIGEN fick jag hämta hem Baghiran på Onsdag kväll. Körde den på trailer från Falun och väl hemkommen stog Hood på gården med XT:n. Snabbt på med utrustningen och iväg!! Det blev 7 mil höginspirerad åkning i inte allt för sansat tempo innan mörkret låg tätt som en säck. Ägnade sedan helgen åt att köra in Baghiran i l-u-g-n-t- tempo ( NÄSTAN hela tiden... ). Det blev mest större grusvägar runt om i länet och en rejäl sväng neråt Malingsbo-Kloten, allt för att lägga mil på mätaren. Söndag kväll stog mätaren på 102 mil. Måndag blir det retur Falun på trailer igen.

Onsdag 19 Maj: Lilla Hytträffen. Läs om den på Brakeless hemsida.

Fredag 21 Maj: Hämtade hem Baghiran från service, tog den på trailer av omtanke om de nya MT21:orna. NU börjar säsongen!!

Söndag 23 Maj: Grusåkning i Skinnsbergsskogarna med Hood. Känner att jag trivs mycket bra med Baghiran, men har problem med åkningen eftersom högerbenet inte riktigt funkar som det ska; kan inte stå och köra och har svårt med doseringen vid användande av fotbromsen. Irriterande! Annars fin åkning med mycket damm och grussprut.

Måndag 24 Maj: Arbetsdag i klubbhuset, åkte dit på Baghiran. Tappade cykeln i marken när jag skulle parkera, är fortfarande svag i högerbenet och glömmer det för lätt. Inga skador på hojen, men väl i självkänslan....

Söndag 30 Maj: Morsdagsmarknaden i Skinnsberg, klubben medverkade och ställde upp med sju hojar. Jag åkte BMW:n och Knips lånade Baghiran. Många kommentarer om Baghirans utseende...

Tisdag 1 Juni: Kundbesök med BMW:n i Smedjebacken. När man kommer på hoj som representant för ett datorföretag får man alltid några frågor eller någon kommentar. Det roar mig en smula hur annorlunda folk anser det vara, trots allt finns det ganska gott om hojar, men det betraktas av många som ett fritidsfordon som man inte använder "på riktigt".

Söndag 6 Juni: Hustrun och jag tog våra respektive BMW och hälsade på kompisar utanför Kolbäck. Lugn, fin åkning med blomdoft i näsan-det luktar skolavslutning! Ganska många hojar ute och rörde på sig.

Fredag 11 Juni: Inget Rally Los för Fagersta-åkarna beroende på sjukdom och okörbara hojar. Tungt, deppigt, och drygt... Hood och jag gjorde en "krog-sväng" sent på kvällen med hojarna och kollade in utelivet i Fagersta och Noberg. Sex mil landsväg och ett besök på en badstrand med BMW:n blev det.

Lördag 12 Juni: Ingen tid för riktig hoj-åka, macken tur och retur, inte mycket mer. Lite pulande i garaget framåt kvällen i sällskap av en öl och Mats Ronanders blues på CD-spelaren.

Söndag 13 Juni: 10 mil grusåka på Baghiran utanför Smedjebacken med Hood. Helt underbara kurviga, kuperade vägar med sandbeläggning, mycket sladdvänligt. Folktomt tack vare vädret. Hittade också en helt oanvändbar makadamväg som slutade i ett gruvhål. Regn från starten och de första 5 milen, sen uppehåll och VARMT. Bilden visar Hood när vi ( med GPS:ens hjälp ) förvirrat oss ut på en äng mitt ute i skogen. Första gången jag kände att högerbenet fungerade skapligt, långt ifrån perfekt men bättre än sämst! Baghiran har nu gått 160 mil och bakdäcket börjar se anfrätt ut...

Fredag 18 Juni: Lastar Baghiran på trailer ( igen... ) för avfärd mot fjärran grusvägar. Den här gången är målet Jämtlands fjällvärld och åkning på grusvägar och skoterleder i sällskap med ett antal fyrhjuliga motorcyklar och enstaka tvåhjuliga.

Lördag 19 Juni: Framme långt hemmifrån. Tyst, lugnt, och långt från civilisationen, tills 660 kubik Baghira vaknar till liv! Helt makalöst härlig åkning på allt från lindrigt röjd skoterled, via grova avverkningsvägar, till långa svepande sträckor med utmärkt grusväg. På de leriga skoterlederna har man inte mycket att sätta emot en fyrhjulsdriven Polaris, men när det blir riktig grusväg försvinner fyrhjulingarna som prickar i backspegeln! Större delen av dagen regnar det utan att det gör något, damm- och myggfritt! Åkte sista fem milen på reserven, tendens till nervöst....

Söndag 20 juni: Fortsatt åkning och fortsatt regnande, fast mer regn nu, mycket mer.... somliga mindre "vägar" blir till lerfloder, vattenpölarna blir till smärre insjöar. Framåt kvällen lastar vi för färd söderut igen efter att ha avverkat 56 mil jämtländsk terräng.

Tisdag 22 Juni: Hemma igen. Alla bilarna är på verkstad samtidigt, vilket innebär att vi måste (!) åka hoj! I sällskap med frun blir det shoppingresa till Norberg och hem via Ängelsberg. Åtta mil för att handla mjölk, precis som det ska vara!!

Fredag 25 Juni, Midsommarafton: Frun och jag tog varsin BMW till Stora Ekeby för midsommarfirande. Mycket begåvat, inga problem med att behöva klä upp sig när man kommer på hoj, man behöver inte ens kamma sig! Dessutom kan man sätta sig ner i gräset var som helst. Ett enda aber; den kalla ölen får vänta till hemkomsten. 20 mil landsväg blev det, inget regn trots gråa moln.

Lördag 26 Juni: 10 mil krokiga grusvägar i Hoods hemtrakter runt Norberg. En del för mig helt nya vägar blev det faktiskt, bl.a. en avstickare på ett par kilometer som slutar i en vändplan vid en sjö där man kan tjuvfiska ( hade Hood hört, alltså! ). En mycket rolig väg, men med flera "indianöverfall" där en kurva nyper på ett oväntat sätt, det blev ett par rejäla påbromsningar på vägen ner. Trots detta resulterade vägen tillbaka i att både Hood och jag fick bromsa stopp efter en snabb lång raka, jag höll mig på vägen men Hood planterade XT:n djupt ner i ett dike, mellan två stenrösen. Inget annat än självkänslan skadat, dock. En stunds kånkande så var XT:n uppe i marknivå igen. På vägen hem sprack molnen upp och SOLEN sken sitt varmaste leende över oss. Just då kändes det ungefär så bra som möjligt är!

Söndag 27 Juni: Klubbmöte i MC Brakeless idag. Vägen dit tänjdes en smula när Knips och jag letade alternativa vägar på Norbergsskogen. En mil landsväg ersattes av sju mil skogsväg, ingen genväg precis, men oj vad kul! Fortfarande mycket blött, gigantiska vattenpölar som nästan ger tvärnit när man dammar igenom, bitvis lerigt och halt. Detta blev nog sista skogsåkat på ett tag, åker till Italien på Tisdag och blir borta tio dagar, känns vemodigt att ställa in hojarna i garaget och låsa ihop dem, nästan lite känsla av säsongsslut...

Onsdag 7 Juli: Hemma igen, fort ut med BMW:n och åkte ett par mil i ljummen sommarkväll. SÅÅÅ skönt.

Fredag 9 Juli: Var med frun till Borlänge och Hedemora ( i bil ) och rännde i tygaffärer... Väl hemkommen hade hon fått fel tyg, jag erbjöd mig att ta hojen och åka för att byta. 19 mil för att byta en tygbit, det gick för sig tack vare BMW:n och bästa sortens sommarväder. Åkte hem över Smedjebacken och satt vid en sjö en stund och filosoferade. Härligt! BMW:n slår strax över på 500 mil.

Lördag 10 Juli: Powermeet i Västerås. Hood, Nisse och jag tog hojarna och blåste över för att titta på raggarna. Jag åkte Baghiran med baktanke att den är smidigare i tät trafik och vid cykelbaneåkning... Tusentals bilar på alla ledder, total anarki, VARMT ( 28 grader och vindstilla ), och rätt fränt. Fast in på träffområdet orkade vi aldrig. Däremot kryssade vi ett par varv på staden sick-sack mellan bilar, folk, och bråte. Det blev en och annan omkörning till höger och lite refug-åka, men fram kom vi! Till skillnad från de kilometerlånga bilköerna som rörde sig centimetrar i taget. Ball känsla att segla förbi rader av bilar utan problem! Efter 15 mil på asfalt tog vi en omväg hem och fick grus under hjulen. Men... det var för varmt för att sladda, ingen av oss orkade riktigt, det blev fint kryssande hela vägen hem. 210 mil på mätaren.

Söndag 18 Juli: Samlad utflykt till Skokloster med PRO Dreggels. Åtta hojar och tio människor lämnar Fagersta på morgonen. Jag har lånat ut Baghiran till en körkortsaspirant som skulle ha lånat en annan hoj som inte startade. Ser lite kul ut eftersom han inte når ner till marken, han får liksom välja fot i backen varje gång vi stannar, men annars går det bra. Fint väder och krokiga vägar när vi tar oss via Sala och Enköping mot målet. Utanför Hjälsta ( ja, just där... ) tappar jag halva gänget i backspegeln, vänder, och hittar en FZR med havererad gaswire. Knips arbetar frenetiskt med reparation, men förgäves. Vi lämnar Yamman och åker vidare. Skokloster visade sig vara ett populärt utflyktsmål, tusentals människor har kommit för att se Skoklosterspelen med marknad, riddartornering, och utställningar. Efter en ganska nöjsam eftermiddag vänder vi hemåt , hämtning av haveristens hoj ordnades med bil, trailer, och hjälpsamma kamrater. När Baghiran plötsligt blir stående med död motor kan jag hålla mig för skratt tills det visar sig att slangen till tankluftningen var tvinnad, lätt fixat. Krokig väg och mycket fika gör att vi är hemma i byn igen först vid 21-tiden. 38 mil landsväg gjorde att flera av de andra klagade över ömmande bakpartier, inget jag lider av efter en dag i sadeln på BMW:n!

Fredag, Lördag, Söndag 23-25 Juli: Tillsammans med ett gäng från klubben drog vi söderut till MC-dagarna på Gränsö slott i Västervik. Kompisarna åkte i olika omgångar mellan Måndag och Lördag, vi åkte ner tre hojar Fredag kväll via Eskilstuna-Katrineholm-Norrköping och lyckades träffa på alla de andra på plats. Själva arrangemanget var väl ungefär som väntat; som en mässa fast utomhus i strålande väder. Utställningar och försäljning av olika slag, trial-uppvisning, och musik från tre scener. Stora dragplåstret Status Quo äntrade scenen vid 23-tiden på Lördag kväll, alla biljetter var slutsålda! Lite malört i bägaren var att det mesta i mat-väg såldes slut, lite allmänt virr-varr berodde nog på att träffen drog betydligt mer folk än man väntat sig. Väl i trakterna snurrade vi lite i omgivningarna och på Söndagen gick vägen hem via Vimmerby-Linköping-Örebro, en mycket trevligare väg än E22:an. Kraftig vind och ett par timmars hällregn gjorde dagen lång, men trots detta njutbar. Hemma i Fagersta noterade vi 102 nya mil på mätarna.

Onsdag 28 Juli: Hood, Knips, och jag åker Hyttsvängen, 8 mil grus med roadbook. Torrt, varmt, och DAMMIGT! Knips tog täten och jag släppte iväg honom en bit pga dammet, såg Hood försvinna i backspegeln av samma orsak. I ett snabbt parti med bred grusväg blir kurvorna lite lömska, jag bromsar bort mig och undviker med nöd och näppe ett besök OFF road. Efter nästa raka ser jag ett stort dammoln där det inte borde finnas nåt dammoln, till vänster om vägen liksom... Knips har hållt fullt över ett krön, hoppat och landat för nära kurvan, inte hunnit få styrning och sedan klotat rätt ut i terrängen. Hojen går ner i ett dike och slår stopp mot ett träd, och Knips fortsätter färden över styret mot djupskogen. Inga allvarliga skador på vare sig hoj eller kamrat som tur är. Spräckt kåpa, skev framskärm, några nya repor, jord på instrumentpanelen, och en ömmande fot blev resultatet. Efter 45 minuters mekande och pustande tar vi oss vidare och slutför åkningen i något lugnare tempo ( åtminstone till att börja med... ), åktiden blev inte särskilt imponerande, men vad gör väl det? Dags att byta däck på Baghiran efter 260 mil. Däckgubben kunde inte få hem TKC-80 som jag egentligen ville åka på, så det fick bli MIchelin M12. Nu ska jag bara finåka någon mil, sedan blir det service och förberedelse för årets stora händelse, Ténéré-träffen i Rinkaby!! Avfärd om en vecka jämnt.

Lördag 31 Juli: Sko Uno Drag Festival på Mantorp. Sju hojar och nio människor lämnar byn när Nisse sovit klart, 45 minuter efter utsatt tid. I strålande sommarväder går vägen dit snabbaste möjliga rutt via LIndesberg-Örebro-Askersund-Motala. Alldeles för rakt och ganska monotont, men med en övningskörning och en nybörjare med oss så passar det ganska bra att lulla rakt fram som uppvärmning. Traditionsenlig frukost i Askersund och ett antal fika och bevattningsstopp gör att vi är framme vid 11-tiden. Körkortsaspirant Kaj lyckas klämma foten under (!) motorn på sin inlånade hoj och tjänar en blå fot på det, annars inga intermezzon. Efter lite velande blir det läktarplatser och en helgjuten dag med Europas dragracing-elit på banan. Gassande, bländande, brännande SOOL hela dagen! Hemåt vänder vi vid 18-tiden, nu vägen Motala-Borensberg-Kumla-Julita-Köping-Fagersta. Betydligt roligare väg, framförallt sträckan Motala-Borensberg-Kumla, men också ganska tät trafik gör att gruppen splittras. När vi återses får vi veta att Marie-Louise har gått omkull med cykeln, hon kom för långt ut i en kurva och framhjulet fick lösgrus. En skrapad vänstersida på hojen och ett par blåmärken blev ett ganska lågt pris trots allt, och med humöret var det inga fel. Pizza-stopp i Adolfsberg och flera tankstopp ger oss mörkerkörning sista timmen, hemma vid 22.30 efter 57 mil. Mätaren på BMW:n har nu passerat 750 mil. Försökte fixa ett bromsljus som fattas Baghirans fotbroms, men det visade sig att det är kontakten som är trasig. Detta plus att båda packboxarna i framgaffeln läcker som ett såll känns aningen drygt med bara tre dagar kvar innan Rinkaby.

Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag 5-8 Augusti: Ténéré-träffen på Rinkaby, äntligen!!! Efter stort manfall drog vi så söderut med tre hojar, Baghiran på släp bakom servicebilen medan NIsse och Knips kör sina AT. Vi tog snabbaste men tråkigaste vägen, E4:an ända till Markaryd och så vänster. Trots att vi landade en dag för tidigt ordnade arrangörerna med förläggning åt oss och dagen rundades av med ett besök i Åhus för intag av föda och någon pilsner. Sent på kvällen landade kamrat Håkan från Göteborg ( KTM LC-4 ) i sällskap med flickvän Eva ( Suzuki landsvägshoj ).Under Fredagen tog vi det lugnt, det blev en lunchtur till Kristianstad och ett master-varv på banan med arrangörsgänget. Annars bestod nöjet i att beskåda alla hojar som succesivt vällde in under kvällen och natten. Dagen avslutades i öltältet i glada vänners lag. Lördag morgon är jag uppe 05.30 som vanligt, hinner med ett par timmars rundvandring i min ensamhet innan restan börjar vakna till. Frukost, förarsammanträde. OCH SEN, dags för åkning! Jag håller mig på lätta banan med omtanke om mitt högerben, det blir 12 varv på lätta och 1 varv på svåra banan, sammanlagt 28 mils hämningslös åkning innan hojen tackar för sig och slutar gå. Hankar mig i mål utan att behöva knuffa, men mer är det inte. Efter lätt felsökning ger vi upp och lastar hojen på släpet igen, en timme innan åkningen blåses av. Jag tröstar mig med att provköra en Highland ett varv på lätta banan och slipper gråta mig till sömns... Traditionsenlig grillfest på kvällen ger mätt mage och yr panna. Trots detta uppe strax efter 5 på Söndagen. Packar och pysslar tills de andra behagar vakna och efter frukost drar Nisse vidare till sin syster i Göteborg. Övertygad av regnet och en öm kropp väljer Knips att ställa sin AT på flaket bredvid Baghiran, och så stävar vi norrut igen. Väl hemkomna känns det inte så angeläget att tvätta och putsa hojen och prylarna, allt åker in i garaget i en hög för senare behandling.

Fredag, Lördag, Söndag 13-15 Augusti: Hemmaklubben Brakeless MC arrangerade Stora Hytträffen i Ängelsberg. Under Fredagen pågick förberedelser långt in på småtimmarna. De första hojåkarna kom redan under kvällen och slog upp sina tält. På Lördag morgon var i alla fall det mesta färdigt när hojarna började droppa in på allvar. Totalt blev det färre cyklar än vi räknat med/hoppats på, men helgen var ändå väldigt lyckad med uppvisning av Swedish Stunt & Wheelie Team och rock-a-billy röj med The Cruising Wildcats som absoluta höjdpunkter. På Söndag kväll var matthetskänslan tämligen överväldigande... Många turer fram och tillbaka till stan i diverse ärenden gav 30 nya mil på BMW:ns mätare.

Lördag 21 Augusti: Mälaren Runt. Ett evenemang som trotsar all beskrivning, det måste bara upplevas! Runt 8000 hojar åker från Stockholm och sedan svärmar ut i en gigantiskt lång kortege runt hela Mälaren. Ett relativt välordnat kaos med lätt anarkistisk anstrykning, en bilist har inte mycket att säga till om... Bra väder även i år, om än lite kyligt i början av dagen, det märks att hösten är på väg. Jag var lite lat i år och åkte inte hela varvet, följde med till Enköping och tog sedan av hemåt.

Lördag-Söndag 28-29 Augusti: STCC-final på Mantorp kombinerat med lite jobb-en leverantörsträff förlagd till samma ställe. Hood och jag började som vanligt dagen med att väcka Nisse, mötte Knips på Statoil, och efter en hel del jidder var vi på väg söderut en timme senare än tänkt ( som vanligt... ). På grund av tidsbristen blev det raka spåret över Örebro med stopp för sedvanlig frukost i Askersund. Som gäster till PJ Racing och Jimmy Jacobsson åkte vi raka vägen in på området och parkerade hojarna i PJ Racings depå-tält, värt hur mycket som helst. Efter en grådaskig morgon blev det SOMMAR igen, gassande sol och varmt. Tät och spännande racing, men tyvärr ingen stor lycka för "vår" förare på grund av ovillig teknik. Kväll och natt tillbringades på Hotell Frimuraren i Linköping med hojarna kvar på Mantorp. På Söndagen hade antalet besökare 5-dubblats, ca 25000 pers och kilometerlånga köer!! Åter blev det "gräddfilen" och bil ända in i depån. Ännu soligare, ännu varmare, och ännu mer tragiskt att sommaren är slut! När Jimmy fick bryta med havererad växelförare, efter att ha kört upp från 14:e till 5:e plats, packade vi våra saker och drog hemåt. Askersund fick hålla med pizza, annars var hemresan lik nerresan, om än i något lugnare tempo.

Onsdag 1 September: Kunde inte hålla mig..., jag har köpt en hoj till! En Yamaha XT600Z Ténéré -86 i bra originalskick med knappt 2000 mil på mätaren. En "Ur-Ténéré", klassiskt blå som den ska vara. De skavanker som finns utgörs av repor och bulor efter en och annan närkontakt med Moder Jord, men i det stora hela är den mycket fin! Besiktade den på eftermiddagen utan anmärkning. Kick och elstart, trumbroms bak, samma mätare som på 98:ans XT600E, det mesta känns hemtamt trevligt. Åkte ett par mil i samband med besiktningen och baxade sedan in den i garaget. Frun stönar och skakar på huvudet.

Måndag 6 September: Hood med XT och jag med Baghira åkte skog efter jobbet, från Fagersta till Sundbo mellan järnvägen och sjön. Egentligen mer brottning än hojåka, men nån gång ibland är ju det oxå kul även om avsaknaden av arm- och benstyrka snabbt visar sig! Ett par rejäla hål i marken och ett gäng liggande träd gjorde livet spännande, men fram kom vi! På Sundbosidan badade en familj och deras hund, de såg mer än måttligt förvånade ut när vi kom ångande "från fel håll" rätt ur skogen från sjösidan! Avslutade med lite snabbare åkning på bommade skogsvägar med kolstybb som underlag-hur kul som helst! Åtminstone tills Hoods hoj började hosta, gå ojämnt, och dog på tomgång. Tack vare det kom vi i alla fall hem i tid till fruarnas förvåning. Tror inte Hood heller nämnde att det berodde på hojen som krånglade.... Några pluspoäng blev det där!

Lördag-Söndag 11-12 September: En otroligt fin sommarhelg i mitten av September! 23 grader varmt och strålande solsken. Efter att ha haft en ung släkting inneboende en vecka, och därmed varit tvingad att åka bil varje dag, blev det åter fritt att åka hoj. Ett antal vändor ner på stan och nån omväg ut på skogen har det blivit. Utan att ha haft något konkret mål har jag avverkat 25 mil på BMW:n. Söndag kväll blev det en kort skogsvända på Baghiran oxå, 5 mil grus i omgivningarna gav frid i sinnet och mjölksyra i armarna. Det kan inte vara många sådana här dagar kvar i år, det gäller att passa på. Onsdag 15 September: Första morgonen det var riktigt kallt att åka till jobbet, det börjar bli dags att meka i fodret i jacka och byxor. Dessutom kraftig morgondimma som helt smolkade igen visir och glasögon, det tog en bra stund att ta sig en mil!

Söndag 19 September: Fint höstväder, ute och luftade BMW:n. Det blev en tur till markan på Strömsholm fram och tillbaka. Räknade in 14 hojar på parkeringen, inte illa för en höstdag! Fick bromsa rejält på vägen hem när en tant bestämde sig för att byta fil utan att använda blinkers, kände tydligt att jag uppskattar ABS-bromsarna; inte ens blöta vägmarkeringar fick inbromsningen att bli instabil.

Onsdag 22 September: Tid bokad för 1000-mila service på BMW:n. Färden till Avesta företogs i bästa tänkbara sommarväder, SOL och VARMT, en märklig upplevelse...

Söndag 26 September: Klubbmöte i hojklubben. Baghiran var trött i batteriet, så det blev Ténérén som fick lufta sig. Knips anslöt på Statoil, varpå vi gjorde en lagom omväg till klubbhuset. Märkte nu när jag för första gången tog ut Ténérén i skogen på allvar att någonting inte riktigt stämmer; den känns instabil fram när man pressar den lite, den slingrar sig på något mystiskt vis när det börjar gå undan lite. Det blir ett besök på verksta´n för utredning. Trots detta konstaterar jag att hojen är mycket underhållande att köra, härligt vrid och drag i maskinen och ett gott ljud! Vid åkning på ett parti gräsbevuxen skogsväg blev det lite för spännande för Knips AT med tätare mönstrade däck; det var nära en OFF-road upplevelse igen...! Med lite svett i pannan på chauffören tog sig dock även ett kvarts ton AT fram.

Torsdag 30 September: Körde Hoods XT till service och hämtade BMW:n, nyservad och med färska däck, Michelin T66. Hemfärden från verkstan gick sådär osunt, omotiverat, onödigt, men ack så njutbart alldeles för fort. Kurvig, smal, torr, fin asfaltväg och hojen går bara sådär underbart bra som den gör en halvkylig höstdag med ren klar luft. Känner en smygande men påtaglig panikkänsla över att säsongen närmar sig sitt slut.....var tog den vägen????

Söndag 3 Oktober: Lillasysters dotter fyller år och föranleder en hojresa till trakterna norr om Stockholm. Mekar i fodret i byxorna, knäpper på handtagsvärmen på första läget, lastar presenten ( en gitarr! ) och drar iväg med hotfull svart-grå himmel tungt hängande över mig. Märkligt nog förbyts vädret i gassande solsken, sitter utanför McDonalds i Västerås och tuggar hamburgare med uppknäppt jacka och solglasögon! På infarten till Stockholm kommer regnet, dock endast en lätt skur som bara måttligt löser upp presentpappret på paketet som sticker upp ur ryggsäcken. Möter tre hojar på tjugo mil, alla hälsar glatt och brett. Efter barnkalaset gär vägen hem över Uppsala-Sala, åter tur med vädret och slipper åka i regn förrän de två sista milen. Hemma lagom tills det skymmer med kropp och själ i god stämning. Sitter en stund i garaget och umgås med hojen, lyssnar på tickandet av svalnade metall, och jag är sååååå lycklig!

Lördag 9 Oktober: Veckan har innehållit inget annat än hällregn och elaka vindar. Detta i kombination med lättja har gjort att cyklarna har fått stå, men idag blev det en sväng på Baghiran. I regn, givetvis... fast det gör liksom mindre när man inte ska till jobbet och komma fram blöt och lerig. Åkte mest och pajsade lite planlöst utan mål och njöt av tillvaron. Det luktar verkligen höst ute nu, kylan i fingrarna blev högst påtaglig efter ett par mil. Crosshjälm med glasögon funkar bättre än integralhjälmen med tanke på imma och vatten, men det börjar bli kallt om kinderna! Hemma i garaget gör jag två förbluffande upptäckter; dels att jag åkt 8 mil utan att riktigt gå in för det, dels att det satt en väldigt före detta talgoxe (?) fastnitad mellan ramröret och svingen på höger sida. Märkliga saker hända!

Tisdag 12 Oktober: En hel hojdag! Börjar med att åka till jobbet i strålande vackert höstväder. BMW:n går som en dröm när det är lite kyligt ute, man riktigt känner hur mycket den vill! Ett par leveranser uträttas under dagen, småprylar som ryms i packväskorna sprids fortare med hoj än med bil. Efter jobbet hem och äta middag, sedan iväg till pistolskyttet. Enligt folket på pistolskytteklubben var det första gången någon skjutit iförd MC-ställ, jag orkade inte byta om...fast det gick bra det också! Dagen gav 8 nya mil på mätaren, på¨dessa mil mötte jag ingen annan hoj trots det goda vädret.

Lördag 16 Oktober: Stal mig tid på eftermiddagen för att få ut Baghiran en sväng. Har lagt upp en "nöd-runda" med varierad terräng på drygt tre mil att ta till när tiden är knapp men åkhungern stor. Första biten går på kringlig traktorväg över stora hyggen, svagt uppför hela tiden, på slutet brukar det gå aningen lite för fort-men oj vad skönt det är! En transportsträcka genom bebyggelse avlöses av en bred grusväg först brant uppför och sedan lika brant nedför. Under en bom, och så en sträcka genom storskogen på smal avverkningsväg, genom en färsk avverkning med barkstybb på marken, sista biten sammanfaller med ett populärt strövområde, man vinner inga popularitetspoäng genom fullgasåka där... Så slå av på gasen och tuffa genom industriområdet och tillbax till macken för en korv och en dricka. Fyrtio minuters åkning som lägger sig som balsam på en vardags-stressad själ, fyrtio minuters total mental frånvaro, fyrtio minuter i en bättre värld.

Onsdag 20 Oktober: Det tar en stund att få på sig paltorna när man ska till jobbet, mycket byls med alla foder och halsdukar, man känner sig som Michelin-gubben i full utstyrsel. Det är inte ofta man möter en annan hoj så här års, men igår hände det två gånger - båda hojarna var en BMW! Mer seglivat folk eller bättre värmehandtag? Frös faktiskt mer när jag åkte bil med kompisarna på lunchen än när jag åker hoj till jobbet. Än är det inga problem! Våga vägra vinter!!

Tisdag 26 Oktober. Årets sista långtur med BMW:n? Konferens på Arlanda som började 9.30 och slutade 17.30, alltså rusningstrafik åt båda hållen. Sparar enormt med tid på att ta hojen istället för bil, smidigare och snabbare i trafiken ( zig-zag! ) och enklare/snabbare att parkera ( trottoar! ). De första sju milen till Västerås gick i mörker och tät dimma, alltså öppet visir och ganska kall om snoken efter den övningen... Därefter inga problem, mycket dimmigt och disigt hela vägen till Arlanda, men inget riktigt regn trots grå moln. Mötte inte en hoj på hela vägen. Hem gick vägen via Stockholm, passade på att uträtta några ärenden i city. Riktigt kul att åka hoj inne i stan faktiskt! Man får lägga sig till med en lite elak körstil och ligga på lite, så funkar det riktigt bra. E18 hem innebar inga större sensationer, motorväg större delen av vägen och ganska högt tempo utan att det blev tröttande, frös inte alls trots 6 graders utetemperatur och regn sista 10 milen. Avverkade 47 mil under dagen, mätaren står nu på 1077 mil. Lite till hinner jag!!

Lördag 30 Oktober: Av någon anledning drar Baghiran ur batteriet när den står still, en vecka utan åkning och den är död i batteriet. Jobbade på att få hustruns bil att rymmas i garaget till vintern och passade på att ställa hojen på laddning, bara på fall att andan skulle falla på... Tvättade BMW:n, men lät Baghiran vara lerig, det borde kunna bli en tur under helgen. Som kallad av högre makter dök Hood upp på XT:n och avbröt mig i garagestädningen. Lättövertalad krängde jag på mig utrustningen, och så drog vi till skogs. Härligt väder, mulet men milt och lagom fuktigt på marken. Vi gjorde en halvseriös sväng med en del små skogsvägar och lite bredare grusväg. Bitvis kryssade vi mellan älgjägare som inte såg på oss med helt blida ögon... Lite större grusvägar har faktiskt sina fördelar också - underbart skönt att få sträcka ut ordentligt och verkligen låta hojen jobba! Sju mil blev det på lite drygt en timme, mätaren på Baghiran har nu precis passerat 300 mil, inte så mycket, men det är ju till 95% rena grusmil! Åter i bebygda trakter filosoferade vi över årstidens fördelar, inga flugor på glasögonen!

Fredag 5 November: Under veckans turer till och från jobbet har det börjat märkas att det faktiskt snart är vinter. Nollgradigt ute gör att det blir svalt inne i hjälmen och det drar kallt i skarvarna vid hjälm och handskar. Förra året vid den här tiden låg snön redan, men jag hoppas på nån veckas barmark till! Helgen som kommer innehåller Nisses 40-årsfest och älgjakt så det lär inte bli någon tid för skogsåka, alltid lika besvärliga prioriteringar när man har mer intresse än tid!

Lördag 13 November: Märkligt väder, 12 grader varmt och solsken, riktigt hojväder! Tog en rejäl omväg till jobbet och lät BMW:n sträcka ut. Det känns outhärdligt att tänka på att det snart är dags att ställa undan hojarna och inte kunna åka på flera månader! Fick besök på jobbet av återväxten, Jocke Faxén med kompisen Simon på varsin ( offroad! ) moppe. De lär inte lägga ner sin åkning än på länge! Tisdag 16 November: Jaha, så var det dags då....första snön har ramlat ner. Tungt! För min del skulle jag mycket väl kunna klara mig utan snö, den tillför ingenting alls eftersom jag inte åker skidor eller skridskor om jag inte måste!

Torsdag 18 November: Hämtade hem Ténérén från service, på släpvagn pga den alltjämnt fallande snön. När jag kom hem vid 18-tiden var det becksvart ute och stora snöflingor dalade till marken. Det blev en halv helrenovering, men jag tycker det var värt att kosta på, hojen är ju en klassiker! Förhoppningsvis ska jag hinna/orka fixa lite puts på den under vintern. Trist att inte kunna ut och prova direkt, men hoppet om töväder och barmark lever. Än är det inte för sent, hoppas jag.

Söndag 28 November: Första advent och Skyltsöndag. OCH HOJVÄDER!! Efter ett par dagars regnande har snön och isen fått ge vika. Plusgrader ( tre stycken... ) och milda vindar gjorde att jag inte kunde motså frestelsen. Med två timmar tillgodo innan jobbet baxade jag ut Baghiran ur det numer omsorgsfullt ordnade och vinterbonade garaget. Termounderställ och hojkläder på, och så iväg! Det blev lilla nödrundan på tre mil och en avstickare för att hälsa på kompisar långt bort i skogen. Fruset här och där på marken gjorde att en och annan sladd blev lite väl spännande, efter en stund sansades tempot till en hälsosam kompromiss av bus och överlevnad. En och annan dyngsladd och ett par rejäla urvarvningar blev det i alla fall. Vettlöst kul, och tiden gick fort. När jag kom till jobbet med två minuter till godo hade jag hunnit med sex mil skogsväg, sämre kan man tillbringa en gråmulen Novemberdag! Nu hoppas jag på en gång till, bara en gång, snälla...???

Söndag 12 December: Jaaa...., nu har man väl gett upp hoppet en smula... Säsongen är nog över för denna gång. En snabb summering skulle kunna innefattas i två ord; underbart suverän! Vilken sommar, vilket väder!! Det har inte blivit riktigt så mycket grusåka som jag hade hoppats, BMW:n är en svår konkurent för MZ:an! Summerat per hoj ser det ut så här: BMW:n 980 mil, det allra mesta på asfalt. Inga missöden, inga problem, bytet av avgas var ett enormt lyft. Testen av den nya GS:en gjorde bara att jag känner mig än mer fäst vid den jag har. Skönt! Baghiran: 295 mil, uteslutande grus och skog. Lite småstrul får man väl tåla med den här typen av cykel och den behandling den får stå ut med. Inget allvarligt dock, och en alltigenom positiv upplevelse. Ténérén: 140 mil grus. Sent inkommen på säsongen och en del tid på verkstad. Trots detta bara goda tankar om den. Grundlig genomgång på verkstad ska göra den till en pålitlig "reserv" inför nästa säsong. Lottas Strada och diverse provkörningar och lån-byteshojar: ca 100 mil. Har inte provat någon hoj som jag skulle vilja byta mot de jag har, möjligen med ett litet vibrerande frågetecken för Highland Outback.... Summa ca 1500 mil motorcykel på en säsong som blev lite rumphuggen i sin början tack vare benskada, inte så illa. Nu ser jag fram mot ( = LÄNGTAR HYSTERISKT!!!!!!!! ) barmark och ny hojsäsong. Den ska bli ÄNNU bättre, och ÄNNU längre. Det är vad jag önskar mig av tomten i år!