Jag har åkt hoj i många år och har haft dryga 20-talet hojar men är nu sedan något år tillbaka hojlös på grund av byte av geografi och tillvaro. Efter december 2006 uppdateras därför inte hojsidorna längre varför information och länkar med tiden kan bli inaktuella, något jag ber om överseende med. Jag har valt att ändå låta sidan ligga uppe som ett dokument över en fantastisk period i mitt liv.

Hojåkning ur mitt perspektiv har handlat mest om två typer av hojar, kanske två ytterligheter: den ena sorten är stora en- eller tvåcylindriga offroadhojar med karaktär och brett användningsområde. Den andra utgörs av storkubikshojar, nakna eller med kvartskåpa, med prioritet på vrid och styrka, kalla dem retro-, muskel- eller bushojar. En del "vanliga" landsvägshojar har det slunkit med också, men stresstrimmade, plastinbakade R-hojar med körställning a´la Orangutang eller customhojar med gynekologstolskänsla och fransar från styret intresserar mig INTE. Så här skrev ett lokalblad 2003 om mig och hojåkning.

En summering av MC-åkandets förutsättningar gjord av Uffe "Wolfman" Sahlström finns att ladda ner här.

 
Sorry, your browser doesn't support Java(tm).

 
 
   
   
 
 

Jag började min mc-karriär vid mogen ålder och missade alltså 125-epoken till förmån för bilar av alla de slag. Min första mc blev en Yamaha XTZ660 Ténéré -94. Efter den har det mest varit grushojar, i tur och ordning en Suzuki DR800 Big -95, en Yamaha TT600E -97, en Yamaha XT600E -98, en Yamaha TT600R -98, en Yamaha XT600Z Ténéré -86, en BMW F650 -97, en MZ Baghira -98, en Honda NX650 Dominator -92, en BMW R1100GS -99, en BMW F650GS Dakar -01, en Honda Africa Twin -92, en gul Honda Varadero -99, och en Honda Africa Twin -99. Senast hade jag en svart Honda Varadero -99 som jag sålde med sorg i hjärtat. De rena gathojarna har varit färre, men det har blivit några: Yamaha GTS 1000 -93, Yamaha Fazer 1000 -01, Suzuki Bandit 1200 -97, Yamaha XJR1300 -00, Honda CBR 1000F -99, och Yamaha TDM 850 -98.

I gränslandet till mc befinner sig fyrhjulingen och snöskotern, båda erbjuder en del av frihetskänslan en hoj ger och tillfredställer lekbehovet under fel säsong. Fast inget kommer ju i närheten av en solig sommardag på hoj!!

Nästan lika viktigt som att välja hoj är att välja försäkring på hojen, och här gäller det verkligen att pricka rätt!! OM man nu skulle råka tippa hojen kan det ändå vara bättre att anlita en MC-skrot än att ringa bolaget.
 

 
 Motorcyklister är ett sällskapligt folkslag som tar varje tillfälle i akt att umgås och åka med likasinnade. Alltså organiserar man sig gärna i klubbar. Min hemma-klubb är Brakeless MC i Ängelsberg, därmed tillhör jag också SMC Västmanland.  

En mer inofficiell sammanslutning, MC Club Hällmoppers, har uppstått runt Göran Ljung på Fagersta Trafikskola. Göran organiserar utfärder med kulturella inslag som vem som helst kan delta i. Det har bland annat blivit åkningar till Åland, runt Mälaren, Stockholms skärgård, Sörmland, Husbyringen, Roslagen och i Dan Anderssons fotspår.

En hel massa bilder från träffar och turer flera år tillbaka finns i Brakeless MC:s bildarkiv.

 

Otaliga är de mil jag och mina åk-kompisar avverkat i jakten på den perfekta kurvan, det ultimata "hänget" genom kurvan mot nästa böj. Bland det roligaste vi varit med om tillsammans är Ténéré-träffarna i Rinkaby, Rally Los, hojsemester i Norge, och på Gotland.

Några åkbilder från hemikring finns här.

 

Ja, det här var lite av det som händer i min hoj-värld, om något av det sammanfaller med Dina intressen så kanske vi ses på någon träff eller ute på vägarna! Vinka åt varandra i trafiken!!
 

Tappat bort ramarna? Klicka här!