• Tvåcylindrig ( parallelltwin ), vattenkyld fyrtaktsmotor på 849 cc, 77 hk, 77 Nm.
• Vikt 201 kg torr, 221 kg körklar.
• Tankrymd 20 liter, lampa.

 Bike säger:

"En tuff och snabb allroundhoj, bekväm på långturen, snabb på den kurviga favoritvägen, och praktisk för till-och-från-jobbet-transport. Den femventilade parallelltwinnen har ett underbart register och uppför sig väl i alla lägen."

 Tobbe säger:

Resultatet av första Tysklands-expeditionen 2003 blev en mycket fin TDM. I mellersta och södra Tyskland är det en vanlig hoj, i Sverige är den betydligt ovanligare trots många förtjänster. Parallelltwinnen som härstammar från XTZ 750 Super-Ténéré gör ett härligt jobb som gatmaskin, hela hojens uppsyn är mycket eget och klart uppkäftigt. En förutsättning för att kunna njuta av hojens egenskaper är att den får friare luftvägar än orginal, därför letade jag efter en hoj som var färdig med öppnare avgas och ombestyckning. Jag hittade vad jag sökte, en mycket välhållen 98:a med ett effektsystem, modifierad luftburk, K&N-filter, och Dynojet-kit. Jag sitter skapligt på den, även om det klart känns att det är en mindre hoj än jag är van vid. Instrumenteringen är enkel men snygg, jag saknar klockan och tankmätaren, istället finns en tydlig tempmätare, över den prioriteringen kan man ju fundera... Sadeln är suverän, speglarna sitter och funkar bra, bromsarna gör vad de ska utan sensationer, över huvud taget är det mesta väl genomtänkt och ganska "lagom", tills man kommer till motorn som är inget mindre än UNDERBAR! Härlig gång, 270-gradersveven gör att den låter som en V-twin, gången påminner mest om Triumphs trepip, mer varvvillig än en V-twin - och den trivs med att varvas! Riktigt rapp är den. Ett lätt irriterande transmissionsglapp finns mellan avslag och pådrag, en "standardfiness" som finns på alla TDM, Super-Ténéré-ägare berättar om samma sak. Man lär sig leva med det efter en stund men det känns lixom lite onödigt på en så väl fungerande hoj. Växellådan är lite onödigt klonkig, den trivs bäst med en lätt brutal hantering, för finkänsligt handhavande gör att den protesterar.

Hela hojen utstrålar körglädje och okynnigt bus, den är nästan svår att köra fint med...

Trots Yamahans alla trevliga egenskaper blev det ingen långvarig relation. Så snart jag fått ihop min havererade Varadero var TDM:en till salu på allvar, trots allt är det Varadero jag vill åka. TDM:en är för liten för att riktigt passa mig, jag sitter inte helt perfekt pga min längd, och när man åkt 1000 cc V-twin saknar man lite botten och pulver trots att TDM:ens rad-2:a gör ett mycket gott jobb. Assar kom från Stockholm och hojen bytte ägare en vacker Maj-dag. I stadsmiljö torde hojens alla kvalitéer komma fram ännu bättre, jag tror att Assar blir nöjd, jag vet att han får en fin hoj. Trevlig bekantskap, en hoj att verkligen rekommendera till inte alltför långbenta! Kul att ha haft en, men jag kommer ändå inte att sakna den.